Kollektivet är dött! Länge leve kollektivet!

Eller dött är fel ord, för dess beståndsdelar är väldigt levande, för ett kollektiv är inget kollektiv utan kollektivister.
Detta är ett mycket sent inlägg, eftersom de sista boendena flyttade ut för över två månader sedan, och de flesta i sollkoll flyttade ut i januari. Men en avrundning är i ordning.

Ryavägen 78 var vårat hem i över 2 år, sedan kollektivet flyttade dit från Malmvägen. Det har varit två vackra år då vi var omgivna av vackra människor.
Ni som flyttade med från Malmvägen:
David
Henrik
Och ni som kom senare:
Kristoffer
Emma
Johannes
Ann
Marie
och så klart min vackra fru Resa.
Och sedan våra "stammisar" som ofta kom och delade måltider och koppar av te med oss samt de många många gäster som fyllt gästsoffor och köksstolar så många kvällar.

Jag och Resa pratade om kollektivet för några månader sedan och kom fram till att allting Gud rör vid växer. Och allt som växer har en livslängd. En del ekar växer i 500 år, men alltsom oftast är det allt ifrån ett par dagar som sländor, en årstid som blommor, några år som perenner eller många år som buskar och träd. Men det är i döendet som frön sprids för att ge ny växt. Och så känns det med kollektivet. Snarare än ett slut känns det som ett nytt kapitel. För mig och Resa är det ett nytt kollektiv i Vårberg (där vi är grannar med Johannes, David och Elin dessutom). För David, Ann och Emma var det kärleken och äktenskapen, för de andra var det nya faser i livet. Men viktigast av allt är att det känns gott. Eftersmaken som kollektivet gav är gott. Och blödig som jag är måste jag tillägga att jag är tacksam att dessa män och kvinnor har fått vara en del av mitt liv och jag i deras.

Så: Om några månader släcker jag ner denna blogg, eftersom dess syfte inte uppfylls längre, men vi hoppas att ni har blivit lika välsignade av att besöka kollektivet som vi har varit av att bo i det.
Allt gott och Guds frid!

Presentation och inbjudan

Det har inte hänt så mycket på sistone på denna blogg men nu kommer det lite nyheter: Jag som skriver heter Marie och flyttade in i kollektivet för cirka två månader sen.
Jag borde ha presenterat mig tidigare men tänkte att jag gör det nu i samband med att jag vill inbjuda er alla som vill, att komma på min 20-årsfest den 20 november.
Då kan ni komma och se vem jag är istället för att jag presenterar mig närmare här på bloggen. Om ni vill veta mer om festen så besök facebook där ni får veta mer och kan anmäla er. Eventet finns upplagd i gruppen Friends of Sollentunakollektivet.
Väl mött!

Marie

cyklande profetsior

Ett oväntat profetiskt utfall från min spinninginstruktör i lördags:
"Vakna Sollentuna! Kom igen!"
Där ser man...

Ann, Shakespeare och chokladtårta

En dag i Sollentunakollektivet:
Ann, vårt senaste tillskott till sollkoll har fyllt år, och i hennes ära har vi haft en date med danmarks kungafamilj: Hamlet, på Stadsteatern. Vi kände oss mycket kulturella!
kvällen avslutades med chokladtårta i sann Resa style. Det är fint att göra saker ihop, men ibland behöver man en ursäkt. GRATTIS ANN!
(som medan jag skriver håller på att dekorera om huset med Resa trots att klockan närmar sig ett på natten en onsdag kväll... vad säger man?)

Migrationsverket... Vad kan man säga?

Jag har gjort min beskärda del av demonstrerande men brukar oftast vara lite anti. Alltför många årav universitetsstudier har vaccinerat mig mot en svällande hop av arga människor som högljutt är 100% för eller 100% mot någonting. Verkligheten är för det mesta mer komplicerad än så.

Men imorgon drar Sollentunakollektivet ut på demonstration, för den allra bästa av anledningar.
Tillsammans med Kristen underjord, Bagiskommuniteten och andra vänner tar vi upp demonstrerar vi mot faktumet att en del individer anses vara illegala. Vår demonstration tar sig framförallt uttryck genom en mässa och bön. Det bästa sättet att demonstrera.
Guds frid åt alla folk. Vi ses imorgon framför Migrationsverket!
Kolla in här för mer info.

Party's over

Bye bye Sollentunakollektivet.

/David

Lönnsirap och huskamrater

Maj är en sån där månad då allting går i ultrarapid. De senaste två veckorna har varit de mest upptagna på länge och flera i kollektivet har klagat på tidsbrist. Tack och lov då att 2/6 (du läste rätt: två sjättedelar, men mer om det om ett ögonblick) har priviligiet att vallfärda till doughnuttens förlovade olja som flödar av kondenserad mjölk och (fat-free low carb) honung. USA. Vi blir bortresta i strax över två veckor.
Det var extra tråkigt att lämna eftersom sollentunakollektivet precis utökat sin population med en (1) person(lighet). Ann Holmgren flyttade in för bara en dryg vecka sedan och är en efterlängtat tillskott till kollektivet. Ett rum har stått tomt i 9 månader, trots att vi försökt fiska fram nya huskamrater. Vi har alltid sagt att vi hellre har ett tomt rum än fel människa i det, och nu tycks det vara så att vi hittat rätt person i rätt tid. Ann är en filmskapare och kreatör uti fingerspetsarna (verkar det som) och mina timmar av sömn har fått avsevärda bakslag över koppar av te i köket inpå småtimmarna.
Välkommen Ann!
Vi kommer även att säga adjö till David (som gängar sig) och Emma (som längtar efter Karlstad) i sommar. Vi kommer att sakna dem mycket, även om David och Elin troligen kommer att bo nära nog att snylta på våra måltider ofta nog. Därför kan jag härmed stolt (och glatt) meddela att en stycken Johannes och en stycken Marie kommer att flytta in i sommar, vilket vi ser fram emot. Mer om det senare...
Hälsningar från Rhode Island.
(Ann längst till höger i bilden)