Sollentunakollektivet

Kollektivet är dött! Länge leve kollektivet!

2011-06-19T13:40:00.004+02:00

Eller dött är fel ord, för dess beståndsdelar är väldigt levande, för ett kollektiv är inget kollektiv utan kollektivister.
Detta är ett mycket sent inlägg, eftersom de sista boendena flyttade ut för över två månader sedan, och de flesta i sollkoll flyttade ut i januari. Men en avrundning är i ordning.

Ryavägen 78 var vårat hem i över 2 år, sedan kollektivet flyttade dit från Malmvägen. Det har varit två vackra år då vi var omgivna av vackra människor.
Ni som flyttade med från Malmvägen:
David
Henrik
Och ni som kom senare:
Kristoffer
Emma
Johannes
Ann
Marie
och så klart min vackra fru Resa.
Och sedan våra "stammisar" som ofta kom och delade måltider och koppar av te med oss samt de många många gäster som fyllt gästsoffor och köksstolar så många kvällar.

Jag och Resa pratade om kollektivet för några månader sedan och kom fram till att allting Gud rör vid växer. Och allt som växer har en livslängd. En del ekar växer i 500 år, men alltsom oftast är det allt ifrån ett par dagar som sländor, en årstid som blommor, några år som perenner eller många år som buskar och träd. Men det är i döendet som frön sprids för att ge ny växt. Och så känns det med kollektivet. Snarare än ett slut känns det som ett nytt kapitel. För mig och Resa är det ett nytt kollektiv i Vårberg (där vi är grannar med Johannes, David och Elin dessutom). För David, Ann och Emma var det kärleken och äktenskapen, för de andra var det nya faser i livet. Men viktigast av allt är att det känns gott. Eftersmaken som kollektivet gav är gott. Och blödig som jag är måste jag tillägga att jag är tacksam att dessa män och kvinnor har fått vara en del av mitt liv och jag i deras.

Så: Om några månader släcker jag ner denna blogg, eftersom dess syfte inte uppfylls längre, men vi hoppas att ni har blivit lika välsignade av att besöka kollektivet som vi har varit av att bo i det.
Allt gott och Guds frid!

Presentation och inbjudan

2010-11-08T23:38:00.003+01:00

Det har inte hänt så mycket på sistone på denna blogg men nu kommer det lite nyheter: Jag som skriver heter Marie och flyttade in i kollektivet för cirka två månader sen.
Jag borde ha presenterat mig tidigare men tänkte att jag gör det nu i samband med att jag vill inbjuda er alla som vill, att komma på min 20-årsfest den 20 november.
Då kan ni komma och se vem jag är istället för att jag presenterar mig närmare här på bloggen. Om ni vill veta mer om festen så besök facebook där ni får veta mer och kan anmäla er. Eventet finns upplagd i gruppen Friends of Sollentunakollektivet.
Väl mött!

Marie

cyklande profetsior

2010-06-20T23:42:00.001+02:00

Ett oväntat profetiskt utfall från min spinninginstruktör i lördags:
"Vakna Sollentuna! Kom igen!"
Där ser man...

Ann, Shakespeare och chokladtårta

2010-06-17T00:34:00.002+02:00

En dag i Sollentunakollektivet:
Ann, vårt senaste tillskott till sollkoll har fyllt år, och i hennes ära har vi haft en date med danmarks kungafamilj: Hamlet, på Stadsteatern. Vi kände oss mycket kulturella!
kvällen avslutades med chokladtårta i sann Resa style. Det är fint att göra saker ihop, men ibland behöver man en ursäkt. GRATTIS ANN!
(som medan jag skriver håller på att dekorera om huset med Resa trots att klockan närmar sig ett på natten en onsdag kväll... vad säger man?)

Migrationsverket... Vad kan man säga?

2010-06-10T12:40:00.005+02:00

Jag har gjort min beskärda del av demonstrerande men brukar oftast vara lite anti. Alltför många årav universitetsstudier har vaccinerat mig mot en svällande hop av arga människor som högljutt är 100% för eller 100% mot någonting. Verkligheten är för det mesta mer komplicerad än så.

Men imorgon drar Sollentunakollektivet ut på demonstration, för den allra bästa av anledningar.
Tillsammans med Kristen underjord, Bagiskommuniteten och andra vänner tar vi upp demonstrerar vi mot faktumet att en del individer anses vara illegala. Vår demonstration tar sig framförallt uttryck genom en mässa och bön. Det bästa sättet att demonstrera.
Guds frid åt alla folk. Vi ses imorgon framför Migrationsverket!
Kolla in här för mer info.

Party's over

2010-06-09T14:55:00.001+02:00

Bye bye Sollentunakollektivet.

/David

Lönnsirap och huskamrater

2010-05-13T17:01:00.003+02:00

Maj är en sån där månad då allting går i ultrarapid. De senaste två veckorna har varit de mest upptagna på länge och flera i kollektivet har klagat på tidsbrist. Tack och lov då att 2/6 (du läste rätt: två sjättedelar, men mer om det om ett ögonblick) har priviligiet att vallfärda till doughnuttens förlovade olja som flödar av kondenserad mjölk och (fat-free low carb) honung. USA. Vi blir bortresta i strax över två veckor.
Det var extra tråkigt att lämna eftersom sollentunakollektivet precis utökat sin population med en (1) person(lighet). Ann Holmgren flyttade in för bara en dryg vecka sedan och är en efterlängtat tillskott till kollektivet. Ett rum har stått tomt i 9 månader, trots att vi försökt fiska fram nya huskamrater. Vi har alltid sagt att vi hellre har ett tomt rum än fel människa i det, och nu tycks det vara så att vi hittat rätt person i rätt tid. Ann är en filmskapare och kreatör uti fingerspetsarna (verkar det som) och mina timmar av sömn har fått avsevärda bakslag över koppar av te i köket inpå småtimmarna.
Välkommen Ann!
Vi kommer även att säga adjö till David (som gängar sig) och Emma (som längtar efter Karlstad) i sommar. Vi kommer att sakna dem mycket, även om David och Elin troligen kommer att bo nära nog att snylta på våra måltider ofta nog. Därför kan jag härmed stolt (och glatt) meddela att en stycken Johannes och en stycken Marie kommer att flytta in i sommar, vilket vi ser fram emot. Mer om det senare...
Hälsningar från Rhode Island.
(Ann längst till höger i bilden)

Helsinki we love you

2010-03-25T00:25:00.000+01:00

Här finns lite bilder från Helsinki resan. Harliga tider.

Suomeen!

2010-03-17T15:41:00.004+01:00

(Till Finland!)

Perjantaina Sollentunakollektiivi lähtee laivalla Helisinkiin asti!
(På fredag tar Sollentunakollektivet färjan ända till Helsingfors)

Kyllä
(Jajamen)

Jag heter Emma och är finsk. Fredagen blir en lyckans dag då vi påbörjar vår lilla helgresa mot mitt hemlands vackra huvudstad, där vi ska besöka ett vänkollektiv.

Jag önskar mig solsken, lakrits och fina finska samtal.

Här delar jag med mig av en bild från min senaste resa till De tusen sjöarnas land, som skamligt nog är hela 1,5 år sedan.

Kaunis
(Vacker)

Indiana lever!

2010-02-22T20:48:00.004+01:00

Så står det på en affish bredvid vår brevlåda. Det betyder bara en sak:

Vi har haft Indiana Jones Maraton!!!

Det har inneburit 12 oavbrutna timmar av Indiana Jones filmer (i alla fall de tre som är värda att se), Indiana Jones TV spel (Nintendo 16 bitar slår Xbox med flera kilometer), Indiana Jones inspirerad mat (Davids ögonsoppa kommer sent att förglömmas) och mer extramaterial än vi orkar med.
För er som var med, ni gjorde en fantastisk kväll, om möjligt, ännu mer fantastisk.

Min ena vits

2009-12-10T17:50:00.001+01:00

Vad sa nollan till åttan?
- Snyggt skärp!

Glöggafton på fredag!

2009-11-30T22:57:00.000+01:00

Var med och ta ytterligare ett steg i julstämningens anda! En enkel kväll med glögg, tilltugg och stämning. Vi formar fram kvällen tillsammans men från kollektivets håll kan vi nästan lova:
- Julallsång
- Brasa
- Högläsning av Karl-Bertil Johnssons julsaga
- Mot nattimmarna en hemlig julfilm...

Vi fixar glöggen och du får gärna ta med dig något snacksaktigt som ger vibbar av jul.

Välkomna på fredag 4:e dec från 19.00 och framåt! Busshållplatsen är "Ryavägen".

Förlåt Filip.

2009-11-29T20:55:00.004+01:00

Många härliga människor har avlöst varandra på Soll.Koll:s sköna soffor och extrabäddar denna höst. Både vänner till oss kollektivister och s.k. Couchsurfers som hittat oss via resenätverkssajten couchsurfing.com.

Men en dag förra veckan rusade en stilla tanke fram mellan mina värmlänska öron; "Nu var det länge sen vi hade övernattningsgäster!". Vid köksbordet senare samma kväll, när jag var mycket trött (skall betonas!), nämndes namnet Filip. Jag förstod inte riktigt vad det handlade om, men kunde erinra mig om ett CS-mail från en filmintresserad Filip. "Jaha! Film-killen! När är det han kommer?" frågade jag.

Skratt.

Det visade sig att denna Filip hade bott i rummet intill mig i flera nätter och att han redan dagen därpå skulle åka. Så kan det gå, när man jobbar för mycket kvällstid. Bäst jag håller mig hemma lite mer framöver, så att jag kan hålla lite koll på mina grannar...

24-1... ungefär

2009-11-17T13:44:00.002+01:00

Någon gång per termin försöker vi ha en 24-1 i vårt vardagsrum (typ ett dygn av oavbruten bön). Reflektioner:

Gud är inte Bamse
Stökighet hjälper bönelivet
Jag ber annorlunda nu än jag gjorde för 2 år sedan. Paradox. Det var roligare förr, men kanske snäppet ärligare nu. Kombination kanske att föredra?
Broder Lorens är vis.
Kollektivet behöver bli bättre på att kommunicera, men de två som kom var goa och varma. Som O'boy ungefär.

Det var fantastiskt att be ihop. Även om vi inte hann snajda till rummet till att bli så kreativt som vi tänkt, eller kommunicera med vänner tillräckligt så att vi inte blev så många som hängde på var det ändå mycket gott. Hur ofta ber man 3 timmar på en dag? Not me.
Vi drar ihop något liknande i vår.
Välkomna!

Join the paltkoma!

2009-11-15T21:50:00.007+01:00

Ikväll har vi ätit palt! Det var ballt.

Efteråt vid diskbänken sammanfattade Henrik träffsäkert upplevelsen:
"Show me the meaning of being hungry!"

Över Ryavägen

2009-11-04T23:30:00.003+01:00

Det är november och det är kväll. Vi sitter i ett hus med två våningar i ett område med ungefär likadana hus. Tänk er att ni flög över det här lugna medelklassområdet med gångvägar upplysta av gula gatlyktor. Vad är det som händer här? I kväll? Många sover nog, för klockan är 23.36, och var dem är i drömmarnas värld låter jag vara osagt. Jag tror en ganska stor del tittar på TV. Vad är det på TV tro? (går in och kollar på svt.se) På ettan är det "Livet i fagervik". "Dramaserien Livet i Fagervik är en serie med humor och hjärta som kretsar kring ortens advokat Johan och hans receptionist Annika. Tillsammans löser de lokalbefolkningens juridiska dilemman, både stora och små." Ha, det skulle ju kunna vara en dramaserie om livet på Ryavägen. Och om folk sitter och tittar på den här, skulle dem se sig själva, som sitter och tittar på ett program om sin egen ort, där folk sitter och tittar på tv. Som en spegel. Speglar utbudet på TV generellt nutidsmänniskan i Sverige? Hrm, jag tror i alla fall att alla extroverta artister i rutan blir förebilder, typ exempel på hur man kan och ska föra sig socialt. Vad är det på tvåan då? Virtuell perfektion: "Jakten på ett virtuellt paradis blir mer och mer vardag för många människor." En sak är ju klar, att internet har tagit en stor plats i Svenskars liv, och sålunda kommer tv-program som speglar detta. Det är sorgligt i fall datorn blir en mur att gömma sig bakom, så att man slipper möta människor, det är lyckligt om tekniken hjälper oss att kommunicera med varandra. En sista aspekt om mediautbud: I dag när jag var hos min farmor stod radion på i köket. Jag tänkte att för en ensam människa kan nog radion vara ett sällskap. (Jag skulle föredra P1 eller P2 före en del andra kanaler). Men jag föredrar riktig närvaro och kontakt.

Nu kanske någon stängde av tv och gick för att borsta tänderna. Det ska jag göra.

Höststädning!

2009-11-02T20:32:00.004+01:00

Hösten anledde för några veckor sedan och vi välkomnade den med en ordentlig höststädning!

FINAL!

2009-10-25T23:18:00.004+01:00

Förra några inlägg sedan svamlade ju jag om min och mina vänner Jon och Stefans tokiga helg då vi var med i en tävling som gick ut på att göra en film på givet tema under 48 timmar. Här kommer två uppföljningsnyheter till det inlägget:
1. Filmen är nu uppe på nätet! Kolla här eller nedan
2. Vår film har gått till final! Onsdag 4/11 blir det jippo i Köpenhamn.

Love.
/David

Skriva ut, skriva av sig, skriva på nytt

2009-10-12T21:28:00.003+02:00

Papperet är vitt och på vår lilla svarta anslagstavla i köket har Krister skrivit "möjligheternas tyranni". Visst kan man bli låst av att det finns så mycket möjligheter och så blir det ingenting, eller så får man dåliga känslor för att man inte får veta vad som hade hänt om man hade valt det andra... Men jag känner faktiskt den positiva sidan nu av att papperet ligger öppet, som ett böljande fält att flyga över och skapa saker på.

Visste ni att båda mina föräldrar är utbildade journalister? Jag är ganska säker på att det var där de träffades till och med, och det ena ledde till det andra som i sin tur ledde till att jag blev till. Fantastiskt. Så utan journalistik, ingen Henrik. Och som om det inte räckte med att jag har det i blodet och borde kunna skriva saker så har jag också bott tillsammans med en utmärkt och trevlig journalist, Kristoffer! Han var redaktör på den utmanande och obetvingliga kristna tidskriften SUK.

Nu är det så att Kristoffer har skickat ett e-mail till mig, som svar på ett sms, vilket har glatt mig mycket. De övriga (förutom Emma) här hemma har också fått en helig kyss av redaktören. Undrar hur en regelrätt helig kyss ser ut? Jag antar att det är en puss på kinden Paulus syftar på. Resa fick en av Krister. Jag fick ingen men en vacker dag tror jag att även jag får en helig kyss.

Jag tänker på tungan, utan tunga inget tal. Tänk hur många olika läten vi formar hela tiden med den? Utan att man tänker på det. Min pappa brukar säga att när man väl har lärt sig att cykla så tänker man inte på hur man gör. Jag tror att mycket av hur vi beter oss har lagt sig på samma sätt. Jag tycker väldigt mycket om att spela tennis och squash och badminton. Och i spelet att få känna hur jag kommer rätt med kroppen och träffar rätt med racket. Om ni har spelat någon gång har ni säkert känt att det går knöligt i början, men sen när man har värmt upp så brukar det bara sitta där. Det är skönt. Det kan dock behövas lite hjälp i början. Som att typ få hjälp att gå in på rätt stig, så man inte tränar och tränar på en mer eller mindre felriktad stig. Det kanske inte spelar så stor roll för vissa, men jag tycker i alla fall att det är väldigt skönt att röra mig harmoniskt och slå med ett racket på en boll.

En annan sak som jag har tänkt på i dag är att jag har haft ett "innehåll" i mig som jag har velat uttrycka i ett brev. Tänk er att ni vill säga något på ett språk ni inte kan, men bara är full av vad ni vill säga. Det kan vara ganska frustrerande, men jag tycker mest att det är väldigt skönt att veta vad jag vill säga, och sen bara försöka få ut det, få ut det utan att bry sig allt för mycket om grammatiken eller orden. Men om jag lyckas behålla känslan av vad jag vill säga brukar jag till slut kunna hitta ett ord, eller en mening som beskriver "innehållet". I stället för tvärtom, då man kan orden och språket, men inte har något att säga. Huu. Min pappa skulle nog inte bli allt för förtjust i att jag inte i första hand bryr mig om om jag stavar rätt och så, men jag tycker ända att det är viktigare med andemeningen än orden och grammatiken.

Kanske kan man dra en parallell med att kunna slå bollen dit jag vill och få ut det jag vill ha sagt. Och en annan grej som jag tycker är grym, är att våga missa, få prova sig fram på det vita papperet.

/ Henrik

...och 2/5 gör film!

2009-10-04T07:05:00.002+02:00

Medan Krister, Resa och Henrik finns i Amsterdam så upplever jag (das ist David) och Emma
lite av en FF-känsla i huset. Igår köpte vi pizza.

Jag är tillsammans med två goda vänner och vapendragare i helgen med i en filmtävling vid namn "Videomaraton 2009". Konceptet går ut på att man under 48 timmar skapar en film på ett givet tema. Kl. 12 i fredags utannonserades årets tema: "Syndabock", och om mindre än fem timmar ska våran film lämnas in. Även Emma har i allra högsta grad varit aktiv i filmfixandet - skådespelare.

Jag har sen i fredags sovit 4 timmar men det är det verkligen värt när vi i slutfasen av redigeringen kommenterar filmen med: "Den är allt lite arty, fast på rätt sätt". Pretto? Inte vi.

Kanske dyker den färdiga filmen upp här?

3/5 av kollektivet ska INTE besöka bordeller.

2009-09-29T22:17:00.006+02:00

Imorgon bitti, okristligt tidigt, åker förtruppen i form av Resa och Krister iväg. Någon dag senare kommer Henrik. Vart ska vi?

Amsterdam!

Det råkar inte bara vara en mycket vacker stad, den rymmer även ett visst romantiskt skimmer eftersom det är på denna plats som Resa och Krister träffades för första gången. Trés romantique.
Men det är även där 24-7 bön har en Europeisk samling så att vi får träffas, dricka öl, be och fundera på hur vi ska förändra världen tillsammans. Det ska bli fruktansvärt roligt att träffa nya och gamla vänner från alla hörn av Europa och se åt vilket håll vinden blåser på vår kontinent. Be gärna för oss under denna resa!

Exotiska namn

2009-09-19T01:49:00.003+02:00

Hej. Det är alltså jag som är Emma. Det måste vara ett av min generations absolut vanligaste namn. Men på en liten prydlig rad bakom det har jag faktiskt ett par lite mer exotiska. Förklaringen av dessa kan få bli min presentation här på bloggen.

Katarina - Mitt första mellannamn är inte direkt exotiskt, men ändå en liten starter på vad som komma skall. Om inte annat så är det bra för rytmen i namnet som helhet. Det roliga är dock att mina två närmsta barndomsvänner också heter Katarina i andranamn. Laura Hanna Katarina och Evelina Katarina. Vi är alla tre finska, födda under slutet av 80-talet och uppväxta i samma lilla finska pingstförsamling på samma lilla värmländska ort. Våra föräldrar hade dock inte planerat att ge oss alla tre samma mellannamn. Detta namn är bara en rolig slump, helt enkelt.

Esperanza - Här har vi det. Mitt absolut mest exotiska namn. Jag är faktiskt riktigt nöjd över det och önskar ibland att det låg lite längre fram i ordningen, så att jag fick visa upp det oftare. Alla i min familj har bott i Spanien utom jag, därav denna namnkompensation. Ordet betyder på spanska hopp/förhoppning/önskan. Min morfar hette Toivo, vilket är finska för precis samma sak. Jag är därmed döpt efter min morfar. Haha.

Raskinen - Det är bara min familj (fyra syskon och två päron, alltså, en syster bytte ju när hon gifte sig) som heter Raskinen i Sverige och även i Finland är det ovanligt. Ordet i sig betyder inget särskilt. Något som ändå är roligt med det, är att om man byter man plats på begynnelsebokstäverna i min pappas namn "Matti Raskinen" så blir det "Ratt-i-maskinen".

Nu vet ni lite mer om mig.

Kristoffer. Au Revoir. Emma. Willkommen.

2009-09-17T22:35:00.004+02:00

Ja det var ju faktiskt ett tag sen nu. Över en månad. Men ibland så kommer man inte för sig... Men nu har jag i alla fall kommit för mig, så här kommer det: Ett bloggosfärsikt farväl till vår forna combo Kristoffer.

Vi har alla varit rörande överens om att han är saknad.
Ingen Bob Dylan på stereon.
Inga pumpakärnor i kylen.
Ingen Indiana Jones på Nintendon.
Ingen som kunde sjunga rätt på tidebönen.
Men framförallt: ingen som fyller det Kristoffer formade hålet i vårat kollektiv.
Farväl, farväl. Hälsa Göteborg.

Nu är det en annan fas för Sollentunakollektivet. Vi har en ny combo som strax kommer presentera sig själv på denna blog. Hon behöver inte fylla Kristoffers skor utan har mejslat sig en alldeles egen plats i detta hem och i våra hjärtan (oj, vad poetisk jag blir när man är trött).
Adjö Kristoffer! Välkommen Emma! Hej, till en ny vandring i en ny konstellation.

Be för Erik

2009-09-15T22:06:00.000+02:00

Det här är David i kollektivet som skriver. Just nu har jag bara en person i huvudet och hjärtat - Erik.

Så här är det. Erik är för att göra en lång historia kort en fantastisk kille och en av mina äldsta och närmsta vänner. Erik ligger just nu på Lunds universitetssjukhus och behandlas för leukemi. Han är sjuk, riktigt sjuk.

Känner ni igen den där känslan av maktlöshet? Den känner jag nu. Men tack och lov får man tro på en Gud som är långa vägar från maktlös. Därför har vi nu rullat igång några veckor av bön för Erik. Det skulle vara fantastiskt om du - vare sig du känner Erik eller inte - ville vara med och be en timme eller flera för honom, familjen och hela läget.

Mer info och länk till ett böneschema finns på http://beforerik.webs.com/.

Och sprid det här.

Sollentunakollektivet på facebook

2009-09-04T20:33:00.003+02:00

Nu har vi en facebook grupp. Tänken är att vi ska använda den för att skicka ut inbjudningar till våra roliga fester och utflykter. Som kompis till minst en av oss, självklart har du rätt att bara droppa in någon gång för middag även utan inbjudan.

Facebook grupp finns här. Friends of Sollentunakollektivet

Konfaläger eller jag är tacksam

2009-07-24T16:52:00.008+02:00

Jag har ju varit borta från kollektivet första halvan av sommaren, detta eftersom att jag var ledare på konfirmationsläger i Skåne. Så här några veckor efter konfirmationen har intrycken börjat landa. Tre punkter:
- Oj, så många fina tonåringar de finns.
- Oj, så mycket skit de utsätts för.
- Oj, så mycket Gud vill rota i våra upplevda, aktuella och kommande erfarenheter.

Till konfirmationen gjorde vi en film där de som ville fick berätta vad lägret betytt för dem. Jag tror att jag har sett den filmen 20 gånger på några veckor. Nu, ärade bloggläsare, vill jag visa den för er:

Jag är tacksam.

Nu grönskar det

2009-07-17T15:01:00.003+02:00

Så här frodigt är det i den lilla dalen där vi har vår kolonilott. Vi gick ner för att ta en titt i onsdags.

Om folk visade samma omsorg om varandra som Resa visar mot plantorna på lotten - då vore världen en annorlunda plats.

Elin och David spillde ingen tid, utan gick rakt in för att skörda körsbär. Det blev en hel del - förhoppningsvis snart återfunna i en paj av något slag.

Fest nu igen!?

2009-07-17T14:47:00.004+02:00

I tisdags blev det helt oprovocerat fest i kollektivet. Ett gäng mysiga gäster dök upp och Resa lagade supergod cajunmat.

Hedersgäster var Maria och Tim, som besökte oss för första gången. Vi hoppas att de kommer tillbaks och sjunger sina fina sånger för oss snart igen.

Såhär såg maten ut, ungefär. Notera det amerikanska majsbrödet i nederkanten. Det bakades av mig och fick rungande lovprisningar av David - "detta är nog det godaste jag ätit!" - som sedan blev lite skamsen när han förstod att det kom från en färdig mix.

Sollentunakollektivet är ett utpräglat kak-kollektiv. Resas cajunkaka med ananas och nötglasyr är utan tvekan en av de godaste vi haft hittills.

David har diabetes, vilket inte hindrar honom från att gulla på trappen med sin söta flickvän Elin.

Henrik är florist, vilket ibland blir extra uppenbart i och omkring huset.

Nu far vi!

2009-07-17T12:38:00.005+02:00

Resa, Krister och Mr. Blues bär av till Norge idag, men en kvick visit till kollektivsyskon i Karlstad på vägen, och påhälsning av Bono och The Edge på vägen hem, via Frizonfestivalen. En späckad resa. Härlig-luja!

"Den som sett bob hund live och förnekar Guds existens är en dåre"

2009-07-13T21:23:00.003+02:00

Hej! Det är David.

Nu har jag varit borta från Sollentuna och gänget där i typ en månad. Efter en massa intryck av konfirmander, kusinbröllop och fantastiska konserter i Skåneland så känns det verkligen som att det är dags för en comeback. Och mycket riktigt, imorgon kl. 9 åker jag X2000 tillbaka till Sollentuna.

En annan grej som jag gillar att prata om: Sök på "bob hund" på YouTube. I lördags var jag på Tivolirock (snacka om nostalgitripp!) i hemstaden Kristianstad och fick än en gång se mitt favoritband. Jag tror på Gud.

Amen

Lördag

2009-07-04T20:47:00.004+02:00

I dag är det lördag och i går var det fredag och då ringde Krister mig när jag var ute i solen på jobbet. Klockan var 14:40 och vi hade pratat dagen innan om att åka till Aquaria på Djurgården i Stockholm på fredag kväll. Till min glädje var både Krister och Resa positiva till att åka. Det fick jag reda på genom min mobiltelefon samt att dem stänger klockan 18. Efter vi la på ekade Kristers stämma med att vi skulle ses halv fem. Det blev ganska bråttom att få i hop alla lövhögar, men vad gör man inte för att komma i väg på en sån här sak en fredagkväll efter jobbet. Så in med löv, krattor, och säckar i bilen och i väg mot ett tåg till stan. Väl på pendeln halv fyra kändes det väldigt bra. :)

Till Djurgården jag kom med buss 47. Och till vattenmuséet jag gick med ett leende och storögd blick. Och den blicken fastnade till slut på en bekant ung vacker dam i somrig klänning. "Elin!", ropar jag och hon skiner till av förtjusning. Det var ju Davids Elin som bara var ute och gick omkring på Djurgården. Där, 50 meter i från akvariet, kläcker jag en av mina bättre idéer, nämligen att fråga om hon vill hänga med oss in till fiskarna. Och det ville hon.

Vi fick se så många häftiga fiskar. En fisk som jag och Elin fastnade för var en Clownfisk (en sån som i Hitta Nemo) som var svart och orange och som tyckte om att krypa ner och killas av en ljusblå självlysande anemon. Gud är full av färg.

Sen åkte vi alla fyra (Elin, du får en stjärna för att du hängde på allt) hemma och spelade settlers och drack the med honung.

Händelser i sommartid

2009-06-20T23:40:00.004+02:00

Jag (Henrik Dalin) är en av dem som bor i Sollentunakollektivet. Undrar vad det betyder för folk? Undrar vad det betyder för mig? Så kan det vara för mig ganska ofta, att jag inte tänker på att det är riktat till mig. Att jag bara tänker på vad andra tycker. Det var en annan Henrik (Schyffert) som stod på scen och så frågar han publiken vad dem minns med 90-talet, och jag tänker aldrig på att jag kan vara en av de tillfrågade. Händer det någonsin er? (Tänk "dig" nu, just du)

Vad betyder det då för mig att bo i Sollentunakollektivet? Jo, det innebär att jag delar samma radhus med Krister och Resa, David Wramneby och Kristoffer Mauritzson. Det innebär också att radhuset är gult och byggt någon gång på 60-talet tror jag, att vi har en helt vild vägg i hallen, bruna soffor, ett stort akvarium, ett kök där jag sällan vet precis vad som finns i skåpen, en ursöt katt med ett tailändskt namn och en tro på Jesus. Var vore vi utan honom?

Jag ska berätta om två lediga dagar jag har varit med om under den senaste tiden. Det var en dag som solen sken och jag var på väg tillbaka till Sollentuna med pendeltåget från en väldigt fin brunch hos vår vän Madeleine. Hon bor i Bandhagen. Jag och Krister hade varit där. Under resan komunicerade jag med Kristoffer som var hemma att vi skulle träffas hos Kristers syrra för att få använda en av Malmvägens tvättstugor. Malmvägen är ett hyreshusområde nära pendeltågsstationen. Där bor människor från världens alla hörn. Och det var just dem som träffade oss, i form av en kille från Mali och en annan från Mongoliet kanske. Kristoffer och jag hade kastat in vår tvätt i dem stora maskinerna och gått ut på gräsmattan och börjat kasta frisbee till varandra som vilka småkillar som helst. Och rätt var det är har vi fått kontakt med dem andra barnen som sprang och skrattade och slog sig. Så där stod vi och kastade frisbee till varandra medans torktumlaren snurrade den med. Det var väldigt vackert.

Den andra dagen var i går. Jag hade fått förmånen att bli bjuden ut till Stockholms skärgård för att fira midsommar. Vänta en sekund nu, jag skrev nyss att jag hade fått "förmånen", och jag har tänkt på den formuleringen när jag har formulerat mig så de senaste dagarna. Det jag har tänkt är att det är någonting fantastiskt med att få bli bjuden ut till någons morföräldrars skärgårdsställe med havsutsikt. Och att det är någonting som inte vem som helst får. Det känns så hemskt. Att vara utvald till att få något fanstasktiskt. Alltså, jag vill i stor tacksamhet ta emot en sådan här inbjudan, men det känns hemskt att vara bättre än någon annan. Att få förmånen medans någon annan inte får. Att vara bättre än någon annan, skrev jag, är det jantelag!? Kanske, men hur som helst har väl alla känt av glädjen av att få hänga med och gråten av att inte få.

Det var i går och jag åkte Waxholmsbåt ut, och jag blev mött på bryggan när jag kom fram :), och en tjej frågade om hon kunde hjälpa mig med packningen. Vi har ätit fantastiskt gott, plockat blommor, lyssnat på Simons goa spellista på spotify och bastat i vedeldad bastu. Fantastiskt roligt har det varit.

Och de 5 skall bliva 6.

2009-06-20T12:00:00.002+02:00

Även om kollektivet har känts en aning naknare med en person mindre i huset (som till och med mitten av juli skall kallas "den onämnbare" p.g.a. den irritation i ögonvrån som uppstår vid tanke på hans frånvaro) så har något stort och dramatiskt skett i Sollentunakollektivets utveckling.

Som en del av er trogna vänner av kollektivet vet kommer Kristoffer (och nu flämtar det till i halsgropen) snart att lämna oss. I vanliga fall har vi med alla tänkbara medle försökt hitta någon som kanske, möjligtvis skulle överväga alternativet att bo i kollektiv. Nu hade vi helt plötsligt ett antal. Till sist, efter en tid av bön och samtal, låg det mellan två damer, och kvällen kom du vi behövde bestämma oss. Efter en timme av samtal var vi fortfarande helt nollställda. Båda var fantastiska, båda var annorlunda, båda skulle det vara en ära att få dela boende med. Tillslut skämtar vi om att båda kanske kunde bo med oss. Efter en stund tystnar skratten, vi tittar på varandra, och vi börjar mumla något om "varför inte?"

Och så har det blivit. David och Henrik har bestämt sig för att dela rum, och Sollentunakollektivet välkomnar med öppna famnar Emma och Malin in i vår gemenskap. De flyttar in i Augusti... och som fågel Fenix kommer kollektivet som dör en smula med förlorandet av en vital del, att återuppstå i ny skepnad med två nya.

Välkommen Emma!

Välkommen Malin!

Midsommar

2009-06-20T11:21:00.004+02:00

Vi stack till Hersbygårds hembygdsgård på midsommarafton. Med oss hade vi Petra från Finland och hennes blivande make Brett. De bodde några nätter hos oss, på väg att flytta till Brets hemland Australien.

Kultisk tillbedjan av lövbeklädd fallossymbol - även känt som "raketen".

Kaffe med dopp för 40 spänn - men nöden har ingen lag!

Senare på kvällen bjöds det på tropisk monsun, blandat med hagel - ah, den svenska sommaren är kommen!

Sista kvällen med gänget

2009-06-20T11:10:00.003+02:00

Resas pappa Francis var på besök från Förenta Staterna med sin hustru Linda. Det var en regnig men härlig vecka. Efter ett flertal kulinariska höjdpunkter (halstrad svärdfisk, crème caramel mm.) kom så den sista måltiden - det blev en improviserad blandning av halloumi, auberginelåda och fyllda champisar. Fantastiskt gott!

Linda hade även inhandlat en klassisk svensk frukttårta (den med hackad mandel och gelé) som hon hade sett i ett skyltfönster och fallit handlöst för.

Resa verkade inte kunna få nog av att förlora mot Francis i backgammon!

david har lämnat oss...

2009-06-10T00:08:00.003+02:00

...för lite mer än en månad! vi saknar honom redan, speciellt eftersom vi hade creme caramel (som är lik creme brulee) som efterrätt två dagar sen.

Almost famous

2009-05-27T23:56:00.003+02:00

Sollentunakollektivet är nu kända... I alla fall av den lilla men mycket inflytelserika (kanske) och eminenta (troligtvis) förening som är Turebergs Vilaägareförening. Vi plockade fimpar och kapsyler så det stod härliga till... Och kul var det också.
Kolla in vår claim to fame här (bilden till vänster).

Cul de Sac

2009-05-26T01:00:00.006+02:00

Cul de Sac, ritade av Richard Thompson, är en växande del av Sollentunakollektivet. Det började med Kristoffers bok, med nu är det på internet. För att kunna läsa varje dag, kolla här. Det gör vi, värje dag!

Kollo

2009-05-14T10:29:00.004+02:00

Sollentunakollektivet har en liten kolonilott, ca fem minuter från huset. Här kommer att odlas en hel del i sommar. Köket är för närvarande fullt av växter, ivriga att få sätta rötterna i myllan.
I lördags kväll gick David ner och tog dessa fina bilder på det blomstrande körsbärsträdet. Infoga valfri bibelvers.

Dodgers

2009-05-03T20:42:00.007+02:00

Sollentunakollektivet är som sagt ett gästfritt kollektiv. Snowdodgers-gänget har troligtvis både nått Moldavien och åkt hem till Storbrittannien - men här kommer några bilder från deras besök hos oss. Alltså: elva fina grabbar, en tjej och sex mer eller mindre risiga bilar. Kolla in mr. Bean-bilen!

Brinn med mig!

2009-04-29T23:00:00.004+02:00

...och jag fortsätter mitt pepprande av videoklipp till bloggen. Under den senaste tiden har jag jobbat på en musikvideo till bandet Sparrow. Låten heter Burn with me och videon den är nu klar. Kolla in videon nedan och Sparrow på www.sparrow.se och www.myspace.com/sparrowswe.

Sparrow - Burn With Me from David Wramneby on Vimeo.

Dedicated to Resa

2009-04-26T22:20:00.008+02:00

Jag kan bara inte sluta tänka på den där kvällen här om veckan.

The Wall

2009-04-23T17:44:00.002+02:00

Såg just att David fixat till headern här på sidan. Bra jobbat David!

För er som undrar är det ett autentiskt foto av väggen i vår hall. Den har utsmyckats av gamla och unga vid olika tillfällen.

Där sitter också de vackra porträttbilderna av oss fem. Lägg särskilt märke till att David redigerat sitt porträtt och lagt till ett par tjocka svarta brillor, allt för att bilden skall stämma mer överens med verkligheten.

Så är det.

Vårrullen 2009

2009-04-20T21:24:00.015+02:00

I lördags hade min senaste film sin första festivalvisning! Eller min och min förresten, rättare sagt vår. Jag och två begåvade vänner skapade den i slö takt från sommaren 08 till för typ en månad sedan då den blev klar. Tack Steve och Jon!

Hur som helst, festivalen heter Vårrullen och jag var skitnervös. Kommer tekniken funka? Fattar man filmen? Var finns närmsta toa? Nåja. Med en hel del fina möten med fina människor och en publik som reagerade på rätt sätt på rätt ställe i filmen så känns det som att det mesta gick vägen.

Filmen heter Det vet väl du och för er som varken såg den i helgen eller fanns med på premiärvisningen under Sollentunakollektivets pannkaksfest i mars kommer här en ny möjlighet - se filmen direkt på vår blogg. Voila:
Det vet väl du / Of course you know from David Wramneby on Vimeo.

Nytt rekord!

2009-04-18T21:01:00.004+02:00

Vi har haft en del övernattare under våra kollektivistiska dagar, ofta vänner, släktingar och couchsurfare... Alltid lika trevligt. Men för några dagar slog vi rekord: 17 övernattare, och det var inte ens allt för trångt. 12 vänner från England kör från London till Moldavien via polcirkeln (såklart) för att samla in pengar åt två biståndsorganisationer (kolla videoklippet föregående post). En gammal vän som jag inte träffat på 6 år skickar ett mejl och undrar om vi kunde ta emot två av dem. As if. Det vore under vår värdighet. Därav engelsmän, engelsmän överallt. Fantastiska dagar (som blev ännu bättre när de bjöd kollektivet på mat på Restaurant Pelikan).

Snowdodgers, nu är det 12

2009-04-15T23:54:00.003+02:00

Här är de underbara gäster som vi har haft hos oss i två nätter. De kör från England till Moldavien via Polcirkeln.

Bloggpremiär + påskfesten

2009-04-13T13:40:00.007+02:00

Sollentunakollektivet bjöd in till fest för att fira att snickarn från Nasaret segrat över alltihop. Lammstek, allsång och chokladkakor galore!

Anna-Carina och Lea fann varandra tämligen omgående.

Sollentunakollektivets vardagsrum rymmer folk av alla slag.

Smalbenen levde farligt i kollektivets miniträdgård, när kubbturneringen drog igång.

Efter 40 dagars fasta var det dags att släppa loss de troende på dessertbordet.

Allt har ett slut. Så även denna fest. Välkomna tillbaks nästa gång!